Det är väl dags, jag förstår
jag tar min halmhatt och går.
Jag tar min nötta hatt
och smyger ut likt en katt.
Blänker där en tår på din kind?
Känner vi båda saknadens vind?
Ja, utan dig är mitt hjärta tomt och kallt.
Älskade, ta mig i din famn och förlåt mig allt.
Reuben van Reusche (1863–1908)